Under Dag 5 valde du ett beteende som du verkligen kan satsa på och försöka omvandla till en vana. Ett beteende som du både tror på, vill och kan göra.
Säg, att läsa en bok i sängen blev ett sådant beteende. (jag fortsätter på målet “minska stress”). För att lyckas med det, ska du inte lägga fram ”Krig och Fred” på ditt nattduksbord och ge dig själv en deadline på två veckor. Nej. På detta sätt blir inte läsning en vana. Du ska bara börja hata Leo Tolstoj och få ångest varje gång du ser en skäggig man.
Istället ska du lära din hjärna att vilja läsa.
För att göra det ska du börja smått.
Det är mycket lättare att lyckas med något som är lätt och litet. Din hjärna tycker om att lyckas. Den släpper dopaminer och massor med andra må-bra hormoner när du lyckas med något, och vill göra det om och om igen.
Så om kvällsläsning är en vana du vill utveckla, ska du börja smått – med någonting som du kan lyckas med. Läs en sida eller några meningar per kväll. Inget steg är för litet.
Det du gör genom att börja smått är att du skapar en mikrovana. När mikrovanan har fastnat, då kan du expandera den.
Titta nu på ett beteende på din lista som fick både stjärna, kryss och cirkel (se Dag 5).
Välj ett litet steg som du kan börja med. Och gör det ännu mindre.
Det får bli din mikrovana.
P.S. Förresten, kärt barn har många namn: MIKROVANOR = bite-size commitment (Katy Milkman), atomic habit (James Clear), tiny habit (BJ Fogg), mini habit (Stephen Guise). Jag kallar det för små steg eller mikrovanor. Du får välja eget favorituttryck.
