”Där kräftorna sjunger” bjuder på en gripande historia om Kya, en 6-årig flicka som blir lämnad av sin familj att överleva ensam i träskområde i North Carolina, i USA kring 1950. Hon växer upp med natur som sin moder. Det är till naturen som hon går för mat, tröst, värme, och trygghet. Trots en våldsam början på barnets liv är boken genomsyrad av kärlek: kärlek till naturen, kärlek till friheten, kärlek mellan en flicka och en pojke, kärlek mellan bror och syster, faderlig kärlek till Kya av den gamle bensinmacksägare, olycklig kärlek, livslång kärlek, kravlös kärlek, kärlek som får en att växa och bli bättre, kärlek som förtar och kärlek som ger.
Boken är ingen ytlig kvinnoroman. Den är djup och välskriven. Du får se människors värsta och bästa sidor. Du fasas över grymheten och värms av godheten som finns i världen. Du bjuds på en riktig naturupplevelse med ändlösa poetiska beskrivningar, romantiska bilder och otroliga naturfakta. Med författarens skicklighet förflyttas du till Kyas lilla båt på en fisketur i en labyrint av mörka vikar, du känner sandens värme under dina tår, du hör fiskmåsarnas skri, du känner vattnets skvättar på din hud och håller andan i möte med djur i vildvuxna skogar. Och på varje sida, i varje rad känner du med och för Kya med varje fiber av din själ.
Här avslutas inte bokens gåvor. Den sista gåvan är författarens historia. Delia Owens är en zoolog som spenderade en del av sitt liv i Afrika kämpandes mot elfenbensjägare. Vet du hur gammal hon var när hon skrev ”Där kräftorna sjunger” – sin allra första roman? Sextionio (!) år.
Hur hittar man en ny karriär i åldern då alla andra går i pension och börjar varva ner?
Låt oss inspireras av henne och aldrig sluta utvecklas, aldrig ge upp våra drömmar och aldrig känna oss för gamla för att ge oss ut på nya äventyr.
