Har det allt med jobbet att göra?

Så mycket som 35% av vuxen befolkningen i Europa har erfarenhet av generell mental ohälsa, som nedstämdhet, oro, ångest, kombinerad med någon fysisk symtom, som exempelvis ryggont eller huvudvärk.^[1] Kvinnor är särskild drabbade, och rapporterar symtom oftare än män enligt en stor internationell analys.^[1]

I medelålder, kan detta delvis förklaras av jobbstress och belastning.^[2] Upp till 14% av alla generella mentala symtom skulle kunna förebyggas om man lättade på arbetsrelaterad stress enligt Professor Harvey och kollegor.^[2]

En av starkaste röster i debatten om medelålderskrisen, Professor Susan Krauss Withbourne, föreslår att de som mår dåligt mitt-i-livet ska adressera arbetsrelaterad stress och arbetsbelastningen för att börja må bättre, istället för att vänta tills den ökända U-kurvan vänder uppåt.

Tyvärr förklarar varken Krauss eller Harvey hur exakt man ska göra, så vi får väl klura ut detta själv.

Drastiska åtgärder vs. små förändringar

Vi vet sedan tidigare att höga arbetskrav (t.ex., arbetshastighet, intensitet) och låg kontroll (t.ex., medarbetarens möjligheter att påverka sitt jobb) skapar hög arbetsrelaterad stress, och utsätter en för hög risk att utveckla hälsoproblem (en s.k. Karasek’s krav-kontroll modell^[3])

Hur ser det ut i ditt liv? Hur känns det när du är på jobbet? Kan du påverka vad du arbetar med och hur du gör det? Har du en rimlig arbetsbelastning? Trivs du med det du gör?

Dessa frågor kan vara värd att fundera på. Det du upptäcker behöver inte omedelbart leda till stora livsförändringar eller till att du slutar med ditt jobb. Men det kanske kan hjälpa dig att uppbåda mod och gå in till din chef för att be om nya arbetsuppgifter eller vidareutbildning, det kanske hjälper dig att inse att du behöver planera in pauser i din arbetsdag, gå ner i tid, osv.

Jobbet tar en stor del av ens vardag, av ens liv. Därför kan även små förändringar i ens arbetssituation ha stor påverkan på ens välmående.

Hur arbetar du?

Jag är en recovering workoholic. I många år har min identitet varit starkt kopplat till arbetsrelaterad prestation. Detta gjorde att jag uppnådde bra resultat på jobbet och i karriären, men det också gjorde att jag inte mådde så bra ibland.

För mig upptäckte jag att följande är viktigt: Hur jag arbetar. Balansen mellan jobbet och livet. Tillåter jag mig att återhämtas? Tillåter jag jobbet ta all min vaken tid? Börjar jag minska på sömntid för att hinna mer? Låter jag mig påverkas av jobbet? Tar jag jobbet (uppgifter och emotioner) hem?

Jag upplevde en enorm skillnad i min välmående när jag blev striktare med egen arbetsdisciplin, eller snarare balansdisciplin. För att må bra på och efter jobbet behöver jag både stimulerande arbetsuppgifter, kunna avgränsa hur mycket jag arbetar, samt införa i min fritid aktiviteter och upplevelser som ger mig energi och glädje (och inte ställa in dem för att jag ”måste” arbeta).

Det låter enkelt, men det tog mig många år att inse att det handlar helt enkelt om livskvalité. Arbetet ska vara en del av livet, men det ska inte ersätta livet. (se, jag sade ju att man blir visare med ålder)

Och om jag är väldigt konkret, så följande insåg jag på eget exempel: om man inte hinner kissa en enda gång på jobbet för att man har så mycket att göra, då mår man inte bra i slutända. Och varför hinner man inte? Är det för att man har så många arbetsuppgifter? Då går man till chefen och löser det. Eller ännu bättre, man lär sig att säga nej (inte till sin urinblåsa, utan till andra).

Eller är det för att man tror att man är universums centrum och allt kollapsar om man tar en paus? Då är det dags för självgranskning och tvångsemester, och därefter vidareutbildning eller coaching för att lära sig ett hållbart arbetssätt.

Jobb-liv balans

Jag håller just nu på att läsa en inspirerande bok av Grace Bonney som heter ”In the company of women” och består av intervjuer med kvinnliga entreprenörer. Entreprenörskap kräver att man lever och andas sitt arbete, så jag var förvånad att de flesta i boken definierar succé som livskvalité.

Success to me is the ability to work toward your dreams while being appreciative of and present where you are. You have to enjoy the journey – life is too short not to (Lisa Hunt)

I rely on six touch points to make myself feel whole: kids, love, business, health, travel, spirituality. If I touch them all each day, in varying intensities, I am successful (Jodie Patterson)

Success is dinner with friends, laughter, time with family, and…travel… (Karen Young)

Dessa otroliga entreprenörer betonar att arbete med det de älskar skänker de lycka och de därför är redo att ge det mycket tid

Every day I feel successful because I wake up doing what I love (Malene Barnett)

Men de betonar att självdisciplin och balans mellan jobbet och livet är nyckeln till succé:

– ”work smarter not harder” (Tanya Aguiniga)

I don’t bite off more than I can chew, which means scheduling and working at a pace that allows for time to enjoy day-to-day and that always means a good night’s sleep” (Teta Gorgoni)

Så, vad kan vi ta med oss från allt ovanstående?

• Arbetsrelaterad stress kan förklara en del av nedstämdhet som vissa känner i medelålder
• Balansen mellan arbetet och livet är nyckeln till succé
• Ska/vill/måste du arbeta mycket, se till att du arbetar med något du älskar. Är detta inte möjligt, hitta ett sätt att påverka ditt jobb och innehåll av din arbetsvardag – detta har avkastning på ditt välmående.

Berätta gärna i kommentarer nedan hur det ser ut med din arbetssituation. Upplever du arbetsrelaterad stress? Har det påverkat ditt välmående? Vad kan du göra för att minska eller balansera upp det?