woman, pool, swimming

Antiinflammatorisk kost (AIP) och semester. Vilket fiasko!

AIP och semester gick inte att kombinera för mig.

Innan semester fortsatt jag i stort sätt med AIP i 5 månader men inkluderade några få saker som jag verkligen saknade. Jag mådde bra, huden mådde bra, allt var väl.

Under sommaren försökte jag äta AIP när det var jag som lagade och åt det som serverades om vi åt utanför hemmet. Då blev det en hel del mjölkprodukter och kryddor som slank in men det gick bra i små mängder.

Sedan fjällvandrare vi i en vecka. Det blev köpt turmat, Snickers och massor med annat som jag inte borde äta enligt AIP och Paleo. Magen började protestera och huvudet började värka.

Hur man vadar en jokk

Sedan blev det kalas, stugsista, kräftskiva, m.m. Semestern avslutades med bakelse och godis.

Då fick kroppen nog. Rosacea, seborré, candida, ledvärk, ångest, nedstämdhet – allt kom igång samtidigt (gut-brain-skin connection som jag skrev om här). Kumulativ effekt av två månader av diet som inte var bra för mig…

Nu funderar jag på att återuppta AIP och drar lärdomar från denna sommar:

Ångest över vad jag har gjort till min stackars kropp

Efter ett halv år på AIP, efter allt jag har läst och lärt mig, vet jag hur allt är ihopkopplad och hur mat påverkar mitt välmående. Jag vet att jag bidrar till inflammation i min kropp med det jag stoppar in i munnen.  Därför är det lätt att känna mig som ett misslyckande och bli arg på mig själv för att jag inte skötte mig bättre under sommaren.

Men sådant tänkande måste jag sätta stopp för.

Dietologer säger att ett sådant tankesätt leder rakt till återfall eller till att man hoppar av den nya livsstilen helt. Det är så lätt att man tänker: jag har ju ändå misslyckats, vad spelar det för roll om jag tar en ”godsak” till?

Experterna säger att om man råkar falla av dieten/livsstilen ska man undvika självanklagelser, utan istället låta sig själv njuta i ögonblicket, och därefter analysera vad som hände, varför, i vilken situation – för att dra slutsatser om vad som triggade återfallet och försöka undvika denna trigger framöver.

Dr. Terry Wahls, skaparen av Wahls dieten som jag skrev om här, önskar sina patienter att de får så kraftiga symtom när de missköter dieten att de ska omedelbart inse vikten av den och ska inte vilja fuska igen. Låter hårt men det ligger något i det. Får man subtila symtom som dyker upp veckor efter ”fuskandet” ska man missa kopplingen mellan symtom och dieten, och ska mest sannolikt gå tillbaka till sin vanliga diet och livsstil. Så jag är tacksam för att min kropp visade tydligt att den inte tyckte om behandlingen under sommaren.  Vilket leder mig till nästa lärdom.

Tacksamhet över min kropp och rosacea

Det är verkligen tur att jag har fått rosacea. Rosacea visar mig hur min kropp mår när jag är för dum att förstå det själv. Torr och inflammerad hud som stirrar på mig från spegel varje gång jag går in i badrummet visar mig tydligt att jag inte tar hand om mig på ett optimalt sätt. Det är en varning att om jag fortsätter på samma sätt kan det bli värre.

Vilken tur att jag fick en så smart kropp som kommunicerar med mig först istället för att slå i huvudet med någon hemsk och skrämmande autoimmun diagnos på direkten. Jag borde lyssna.

Lärdomar om hur dumt det är att inte stå upp för mig själv pga rädsla att vara obekväm

En av anledningar varför jag fått i mig så mycket mjölk, gluten och annat när jag åt utanför hemmet var att jag inte ville vara en obekväm gäst eller kund. Även om värden/restaurangen var villig att anpassa maten efter mig, kände jag att jag inte hade rätt att be om det. Jag har ingen livshotande allergi och jag dör inte av lite gluten eller mjölk.

Nu i efterhand inser jag att det är dumt att tänka så. Även om jag inte dör av lite mjölk, vet jag nu (har bevisat det för mig själv) att jag skadar min kropp ändå. T.ex., ett glas vin smakar gott och känns ofarligt men det fortsätter påverka kroppen i 2 veckor efter enligt Dr. Sarah Ballantyne. Enligt Dr. Terry Wahls kan lite gluten eller mjölk orsaka inflammatorisk respons som pågår i 100 dagar…

Istället för att vara rädd för att vara en obekväm gäst och äta det jag inte borde, kan jag i framtiden ta egen mat med mig. Då behöver inte värden göra något särskilt, jag kan vara med på middag och fortsätta min läkande process utan att någon mår dåligt eller är obekväm över det. Och när det gäller en restaurang, kan jag ringa på förhand och fråga vilken rätt de skulle kunna göra gluten och mjölkfri. De är inte ovana med sådana förfrågningar.  För fler tips om hur att göra AIP när andra omkring inte gör det se detta inlägg.

Funderingar om framtiden

Hur ska jag gå vidare? Jag mår uppenbarligen så mycket bättre av AIP. Måste jag ta bort vissa saker från min kost för en längre period? Behöver jag ändra min livsstil för alltid?

I sin podcast betonar Dr. Sarah Ballantyne att man inte ska vara AIP för alltid, att man ska kunna expandera sin kost. Dr. Terry Wahls håller inte med. Wahls dieten ska man följa till punkt och pricka, och gärna trappa upp ansträngningen allt eftersom (t.ex., introducera fasta 3 dagar per vecka). I denna Phoenix Helix podcast diskuterar experter Eileen och hennes gäster just detta: hur de började med AIP i förhoppning att allt skulle läkas på 30 dagar och insåg allt eftersom att AIP är ingenting man gör enbart för 30 dagar utan det är en livsstil.

Vill man fungera optimalt för sin familj, för sina intresse, för community och leva ett fult och meningsfullt liv, ska man adaptera denna livsstil FÖR ALLTID enligt Dr. Terry Wahls:

  • Fixa dieten:
    • Exkludera gluten och mjölkprodukter
    • Äta 21 (!) dl grönsaker per dag: 7 dl salladsblad, 7 dl av kålfamilj och 7dl av grönsaker av olika färger
    • Lägga till organkött och alger
    • Introducera intermittent fasta (obs Dr. Sarah Ballantyne stödjer inte fastandet)
  • Fixa livsstilen
    • Sov mer och sov under regelbundna tider
    • Minska stress
    • Ta hand om kroppen (bastu, lerbad, kalldusch/kallbad – allt som tar ut toxiner från kroppen)
    • Träna (dock måttligt) och skapa tid för återhämtning
  • Lev ett meningsfullt liv
    • Var där för dina nära och kära
    • Var delaktig i din community och nätverk
    • Led ett liv som är meningsfullt för dig

Se hennes senaste intervjuer nedan för att övertygas.

Låter fullständigt rimligt. Men jag har inte väntat mig det. Jag började med AIP med 30 dagar i åtanke. Jag trodde allt skulle bli bättre på 30 dagar och sedan ska jag kunna återintroducera allt eller nästan allt. Och leva som vanligt…

Jag inser ju nu hur dumt det låter. Men det tar en stund att göra en mental omställning. Är jag redo, klarar jag av att välja AIP livsstil för alltid?

Hur länge klarar min kropp utan att utveckla någon autoimmun sjukdom om jag inte gör det? Hur mycket får jag slarva innan jag blir sjuk?

Det skrämmer mig att jag kan göra mig själv sjuk. Rosacea betyder att jag har en pågående inflammation i tarmar och i kroppen. Det tyder på att min lever inte funkar som den ska. Jag inser att jag måste börja ta hand om mig själv bättre än jag gör idag.

Hur ska jag ta hand om mig? Det känns överväldigande, allt som man rekommenderas att göra. Alla tillskott man ska ta, alla grönsaker som man borde stoppa in sig (21 dl per dag!!!), alger och organkött och andra konstigheter, lerbad och castorolja, citronvatten och äppelcidervinäger, munskölj med kokosolja, regelbunden träning och bra sömn, socialt umgänge, frigöra huset från plast och minska på mängd kemikalier i vardagen.

Hur kan en kvinna mitt-i-livet hinna och orka med det?

Svaret är simpelt: ett steg i taget, en mikrovana åt gången. Läs nästa inlägg för en detaljerad plan och häng med mig i min livsstilsförändring. Vill du börja ändra din livsstil eller introducera någon ny vana? Kul! Skriv om det i kommentarer nedan och låt oss göra det samtidigt. Det är lättare att klara av det tillsammans.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *