AIP och semester gick inte att kombinera för mig.
Innan semester fortsatt jag i stort sätt med AIP i 5 månader men inkluderade några få saker som jag verkligen saknade. Jag mådde bra, huden mådde bra, allt var väl.
Under sommaren försökte jag äta AIP när det var jag som lagade och åt det som serverades om vi åt utanför hemmet. Då blev det en hel del mjölkprodukter och kryddor som slank in men det gick bra i små mängder.
Sedan fjällvandrare vi i en vecka. Det blev köpt turmat, Snickers och massor med annat som jag inte borde äta enligt AIP och Paleo. Magen började protestera och huvudet började värka.
Sedan blev det kalas, stugsista, kräftskiva, m.m. Semestern avslutades med bakelse och godis.
Då fick kroppen nog. Rosacea, seborré, candida, ledvärk, ångest, nedstämdhet – allt kom igång samtidigt (gut-brain-skin connection som jag skrev om här). Kumulativ effekt av två månader av diet som inte var bra för mig…
Nu funderar jag på att återuppta AIP och drar lärdomar från denna sommar:
Ångest över vad jag har gjort till min stackars kropp
Efter ett halv år på AIP, efter allt jag har läst och lärt mig, vet jag hur allt är ihopkopplad och hur mat påverkar mitt välmående. Jag vet att jag bidrar till inflammation i min kropp med det jag stoppar in i munnen. Därför är det lätt att känna mig som ett misslyckande och bli arg på mig själv för att jag inte skötte mig bättre under sommaren.
Men sådant tänkande måste jag sätta stopp för.
Dietologer säger att ett sådant tankesätt leder rakt till återfall eller till att man hoppar av den nya livsstilen helt. Det är så lätt att man tänker: jag har ju ändå misslyckats, vad spelar det för roll om jag tar en ”godsak” till?
Experterna säger att om man råkar falla av dieten/livsstilen ska man undvika självanklagelser, utan istället låta sig själv njuta i ögonblicket, och därefter analysera vad som hände, varför, i vilken situation – för att dra slutsatser om vad som triggade återfallet och försöka undvika denna trigger framöver.
Dr. Terry Wahls, skaparen av Wahls dieten som jag skrev om här, önskar sina patienter att de får så kraftiga symtom när de missköter dieten att de ska omedelbart inse vikten av den och ska inte vilja fuska igen. Låter hårt men det ligger något i det. Får man subtila symtom som dyker upp veckor efter ”fuskandet” ska man missa kopplingen mellan symtom och dieten, och ska mest sannolikt gå tillbaka till sin vanliga diet och livsstil. Så jag är tacksam för att min kropp visade tydligt att den inte tyckte om behandlingen under sommaren. Vilket leder mig till nästa lärdom.
Tacksamhet över min kropp och rosacea
Det är verkligen tur att jag har fått rosacea. Rosacea visar mig hur min kropp mår när jag är för dum att förstå det själv. Torr och inflammerad hud som stirrar på mig från spegel varje gång jag går in i badrummet visar mig tydligt att jag inte tar hand om mig på ett optimalt sätt. Det är en varning att om jag fortsätter på samma sätt kan det bli värre.
Vilken tur att jag fick en så smart kropp som kommunicerar med mig först istället för att slå i huvudet med någon hemsk och skrämmande autoimmun diagnos på direkten. Jag borde lyssna.
Lärdomar om hur dumt det är att inte stå upp för mig själv pga rädsla att vara obekväm
En av anledningar varför jag fått i mig så mycket mjölk, gluten och annat när jag åt utanför hemmet var att jag inte ville vara en obekväm gäst eller kund. Även om värden/restaurangen var villig att anpassa maten efter mig, kände jag att jag inte hade rätt att be om det. Jag har ingen livshotande allergi och jag dör inte av lite gluten eller mjölk.
Nu i efterhand inser jag att det är dumt att tänka så. Även om jag inte dör av lite mjölk, vet jag nu (har bevisat det för mig själv) att jag skadar min kropp ändå. T.ex., ett glas vin smakar gott och känns ofarligt men det fortsätter påverka kroppen i 2 veckor efter enligt Dr. Sarah Ballantyne. Enligt Dr. Terry Wahls kan lite gluten eller mjölk orsaka inflammatorisk respons som pågår i 100 dagar…
Istället för att vara rädd för att vara en obekväm gäst och äta det jag inte borde, kan jag i framtiden ta egen mat med mig. Då behöver inte värden göra något särskilt, jag kan vara med på middag och fortsätta min läkande process utan att någon mår dåligt eller är obekväm över det. Och när det gäller en restaurang, kan jag ringa på förhand och fråga vilken rätt de skulle kunna göra gluten och mjölkfri. De är inte ovana med sådana förfrågningar. För fler tips om hur att göra AIP när andra omkring inte gör det se detta inlägg.
Funderingar om framtiden
Hur ska jag gå vidare? Jag mår uppenbarligen så mycket bättre av AIP. Måste jag ta bort vissa saker från min kost för en längre period? Behöver jag ändra min livsstil för alltid?
I sin podcast betonar Dr. Sarah Ballantyne att man inte ska vara AIP för alltid, att man ska kunna expandera sin kost. Dr. Terry Wahls håller inte med. Wahls dieten ska man följa till punkt och pricka, och gärna trappa upp ansträngningen allt eftersom (t.ex., introducera fasta 3 dagar per vecka). I denna Phoenix Helix podcast diskuterar experter Eileen och hennes gäster just detta: hur de började med AIP i förhoppning att allt skulle läkas på 30 dagar och insåg allt eftersom att AIP är ingenting man gör enbart för 30 dagar utan det är en livsstil.
Vill man fungera optimalt för sin familj, för sina intresse, för community och leva ett fult och meningsfullt liv, ska man adaptera denna livsstil FÖR ALLTID enligt Dr. Terry Wahls:
- Fixa dieten:
- Exkludera gluten och mjölkprodukter
- Äta 21 (!) dl grönsaker per dag: 7 dl salladsblad, 7 dl av kålfamilj och 7dl av grönsaker av olika färger
- Lägga till organkött och alger
- Introducera intermittent fasta (obs Dr. Sarah Ballantyne stödjer inte fastandet)
- Fixa livsstilen
- Sov mer och sov under regelbundna tider
- Minska stress
- Ta hand om kroppen (bastu, lerbad, kalldusch/kallbad – allt som tar ut toxiner från kroppen)
- Träna (dock måttligt) och skapa tid för återhämtning
- Lev ett meningsfullt liv
- Var där för dina nära och kära
- Var delaktig i din community och nätverk
- Led ett liv som är meningsfullt för dig
Se hennes senaste intervjuer nedan för att övertygas.
Låter fullständigt rimligt. Men jag har inte väntat mig det. Jag började med AIP med 30 dagar i åtanke. Jag trodde allt skulle bli bättre på 30 dagar och sedan ska jag kunna återintroducera allt eller nästan allt. Och leva som vanligt…
Jag inser ju nu hur dumt det låter. Men det tar en stund att göra en mental omställning. Är jag redo, klarar jag av att välja AIP livsstil för alltid?
Hur länge klarar min kropp utan att utveckla någon autoimmun sjukdom om jag inte gör det? Hur mycket får jag slarva innan jag blir sjuk?
Det skrämmer mig att jag kan göra mig själv sjuk. Rosacea betyder att jag har en pågående inflammation i tarmar och i kroppen. Det tyder på att min lever inte funkar som den ska. Jag inser att jag måste börja ta hand om mig själv bättre än jag gör idag.
Hur ska jag ta hand om mig? Det känns överväldigande, allt som man rekommenderas att göra. Alla tillskott man ska ta, alla grönsaker som man borde stoppa in sig (21 dl per dag!!!), alger och organkött och andra konstigheter, lerbad och castorolja, citronvatten och äppelcidervinäger, munskölj med kokosolja, regelbunden träning och bra sömn, socialt umgänge, frigöra huset från plast och minska på mängd kemikalier i vardagen.
Hur kan en kvinna mitt-i-livet hinna och orka med det?
Svaret är simpelt: ett steg i taget, en mikrovana åt gången. Läs nästa inlägg för en detaljerad plan och häng med mig i min livsstilsförändring. Vill du börja ändra din livsstil eller introducera någon ny vana? Kul! Skriv om det i kommentarer nedan och låt oss göra det samtidigt. Det är lättare att klara av det tillsammans.
Hej.
Har precis hittat hit till dig!
Jag har haft rosacea länge sedan jag var ca 15 år är idag 36 år. Och har precis hittat Aip om att de kan läka rosacea. Jag har gått på strikt aip nu i 3 månader. Min hud har aldrig varit bättre. Tills jag åkte bort en helg och åt allt. Gluten, mejeri, socker. Och detta var under 2 dagar. Jag fick en stor böld på kinden med massa små plidor i, har aldrig haft så innan. Min rosacea har enbart bestått av brännande röda kinder, haka och näsa. Men nu kom de en böld. Blev helt förtvivlad. Men att detta måste bero på vad jag åt på lördagen och på söndagen ploppade bölden upp.
Är dock lite deppig för att jag antar att det är aip som jag måste äta resten av livet. Blir mer stressad av att vara annorlunda och krånglig. Tack för en fin blogg. Är nyfiken hur de har gått för dig!?
Mvh Mikaela
Hej Mikaela,
Jag ber hemskt mycket om ursäkt för mitt sena svar!
Tusen tack för din kommentar och för att du berättar om din erfarenhet. Det resonerar starkt i mig. Så tråkigt att det blev en så kraftig reaktion efter dessa två dagar…
Jag upplever samma, att reaktionen blir allt kraftigare ju längre jag kör AIP. Men enligt Dr. Sarah Ballantyne är det inte så. Reaktionen är detsamma som förr, vi bara har lärt oss att se och känna igen den (för att vi nu vet hur det känns och ser ut när vi mår bra).
Jag blev också lite nedstämd när jag insåg att jag behövde följa AIP eller någon version av Paleo för alltid. När jag började med AIP så hoppades jag att jag skulle köra det som en kur, och sedan återgå till det vanliga. När jag misslyckades med en återintroduktion efter en annan, fick jag inse att det inte gick.
Idag, efter 2 år av AIP, vill jag inte gå tillbaka. Jag mår så bra av AIP, och rosacea är under kontroll. Jag har även blivit av eller lindrat övriga symtom jag hade. Jag har återintroducerat nötter och ägg och saknar ingenting i min kost.
Nu när kroppen har läkt under en längre period så kan jag även slarva lite med maten (gå ut och äta ur en meny på en restaurang eller hemma hos någon), men inte ofta.
Blir det ofta, som nu efter en lång julledighet utomlands med all möjlig icke-AIP mat, så kommer allt tillbaka. Nu när jag skriver detta har jag ont i magen och huvudet, ansiktet är rött och hett med rosacea, och flertal andra problem har återvänt. Suck… Priset för att ha slarvat… Jag vill inte må så. Förr accepterade jag att må dåligt för att jag visste inte att det kunde kännas annorlunda, men nu vet jag.
Så för att inte bli nedstämd av att jag är tvungen att följa AIP kost och livsstil, tänker jag så här:
1) Jag tackar min kropp (och rosacea specifikt) som säger till mig så tydligt när jag gör något som inte gynnar min hälsa
2) Jag tackar att jag hittade ett verktyg (AIP) för att återfå välmående och upprätthålla hälsan.
3) Jag är glad att jag har möjlighet att göra det (för gudarna vet att det kostar och tar enormt mycket tid att köra AIP)
Denna vecka är jag tillbaka på AIP, försöker återfå sömnrutiner, fullproppa kroppen med vitaminer och bra näringsämne och hoppas på att allt återställer sig snabbt.
Hur har du klarat julledigheten?
/Y
Så glad jag hittade hit! 37 år och haft rosacea sen 25 ca. Blivit värre efter två graviditet, tydligen kan de trigga igång mycket med bebis i magen. Jag kommer aldrig fasta, vet att många mår bra(en stund) så borde man inte som kvinna fasta hårt våra könshormoner gillar inte de. Och före detta faste förespråkare(kvinnor) har gått ut och sagt ack så fel dom hade, men man vill prova allt för sin hälsa eller hur😅
Gått på aip bara en vecka men min kroniska och aggresiva fotsvamp(8 år inget som tatt bort de eller nagelsvamp en) som blivit extra hemsk sista månaderna har försvunnit! Började få aggresiva finnar sista halvåret och huden har redan börjat läka, vågar inte hoppas för mycket men ser redan och känner hur bra magen känns! Tack för du delar:)
Men så roligt att höra, Louise!!! Visst är det otroligt att man kan se första resultat så fort efter att man börjar med AIP? Jag är så glad att du ser förbättring med vissa besvär redan nu. Det ger extra motivation att fortsätta.
Huden enligt experter reagerar långsammast på AIP, men den gör det i slutända. Så var det för mig i alla fall. Jag är inte rosacea-fri, men nästan. Den blommar så snart som jag slarvar med maten och/eller livsstilen (stress, sömn, etc.). Men det har jag lärt mig att vara tacksam för. Jag tolkar det som en tydlig signal från kroppen att jag gör något fel, att något behöver justeras. Värdefullt! Jag är numera AIP+ och är helt inne i denna livsstil. Nu efter 2+ år känns det inte jobbigt alls.
Fortsätt gärna hålla kontakten och berätta hur det går för dig. Jag är numera utbildad AIP coach och kan försöka svara om du har några frågor.